mariejohanssons hästliv

Min allra första häst köpte jag när jag var vuxen. Tobias. Världens finaste fux. Han jobbade på ridskolan jag jobbade på då. Och jag blev kär. Han höll inte för ridskoleverksamhet så jag lånade pengar av mamma och köpte honom.
Han höll ungefär ett halvår. Jag kom in på ridinstruktörskursen och skulle ha med honom. Det första som händer är att han snubblar och blir halt. Då var det igång; halt-sättas igång-halt-sättas igång. Så höll det på. Han var glad och pigg hela tiden, det var bara att han inte kunde gå på alla fyra ibland. Behandling på behandling.
Så ska det inte vara att vara häst. Så som ägare var jag tvungen att fatta det tunga beslutet att avliva honom. Jättejobbigt för mig som matte. Men man måste faktiskt sätta sitt djurs hälsa och välbefinnande i centrum.
Tobias fick åka till Trampalanda för tre år sen. Men jag saknar honom fortfarande.
Det jag får tänka på är de fina stunder vi hade då han var hel. Och nu har jag ju en ny kärlek i mitt liv, så livet gå vidare.